Vi lyckas med allt.

Hej! 

Jag försöker bli bättre på det här med att få ihop inlägg oftare, men det går ju lite sådär ;) 
Det får bli bättring på det nu. 

Igår var jag och mamma iväg på en liten konsert i Uppsala. Tommy Nilsson, Uno Svenningsson och Patrik Isaksson. Jag är inte så förtjust i "sån" musik, men det här är ju artister och låtar man hört sen man var liten. Klart det blir bra då. Och ja, det blir ju även 1000 gånger bättre när det är live. 
Dom var sjukt bra, speciellt när alla tre sjöng ihop. 
Bäst var Patrik Isaksson, på andra plats kommer faktiskt gitarristen, haha! Men dom andra var såklart också bra. 

Och angående rubriken "vi lyckas med allt". När jag och mamma hittar på saker så händer det något konstigt, klantigt eller bara kul varje gång
Som när vi typ blev bortglömda av bussen påväg till Mammaboosten, eller när vi fick sitta bredvid konstiga människor på bussen, eller den där gången när mamma råkade köra på en avfart från motorvägen (ja, åt fel håll alltså). 
Haha! Det finns nog inte många undantag... 
Och denna gång var såklart inte heller ett undantag. 

Vi möttes i stan, vid affären LM närmare bestämt, och så samåkte vi till Uppsala med en av mammas arbetskamrater. 
När vi nästan var framme i Uppsala så fick jag en konstig känsla av att något var fel. Så kom jag till slut på att parkeringen till LM har bommar där man kör in och ut. Men det var ju inte mycket att göra åt när man är i Uppsala. Bara hoppas på att bommarna var öppna när vi kom tillbaka. 

Men nej, det var dom såklart inte. Bilarna var helt instängda där. Jag har nog inte garvat så mycket på länge, haha! Hur klantiga får man bli? Väljer typ den enda parkeringen i hela stan som stängs på kvällen. 

Mammas arbetskamrat var snäll och skjutsade hem oss, så hem kom vi i alla fall. 
Och imorse kom Svennis och hämtade mig så jag kunde hämta hem bilen. 
Tur man har så snälla människor i sin omgivning när man klantar till det ;) för jag är ju rätt bra på att klanta mig... Haha! 

Jaja, det var väldigt kul igår i alla fall, trots att jag blev genomblöt av allt regn som kom (dom andra var ju smarta nog att ta med regnkläder och sådär). 

Blev mest bilder på gitarristen (hahaha), men några bilder blev det allt på dom andra med. Dock inte så bra, men det är ju inte så konstigt när man står i en dansande publik och det regnar ute. Så ni får ursäkta dom dåliga bilderna... 



Det var nog ingen av oss som inte blev lite småkär i den här gitarristen. Haha! 


Idag blir det nog en tur ut till mamma för att hämta grejer i husvagnen som står där. Annars blir det nog bara att städa lite och så här hemma. 

Men först får det allt bli en tredje kopp kaffe. Eller fjärde? Kommer inte ihåg, mycket kaffe har jag druckit idag i alla fall ;) 

Pentatonix

Musik är något som är väldigt viktigt för mig. Det går inte en dag utan att jag går runt här hemma och sjunger lite, spelar något instrument eller helt enkelt bara lyssnar på musik. Det är otroligt viktigt för mig och ofta funkar musiken även som någon slags terapi.
Att sitta och spela och sjunga något får mig alltid på bättre humör. 
 
Och när man då hittar en grupp som Pentatonix (som ni kan se i klippen nedanför), då blir man lite lätt överlycklig, för det är så sjukt bra! Dom använder bara sina egna röster och sina egna kroppar, alltså inga instrument. Det finns vissa undantag där dom har lagt in nån cello och så, men för det mesta är det bara deras egna röster och kroppar dom använder till alla ljud. Och man kan bli rätt förvånad över hur bra fem människor kan låta ihop... 
 
Jag tänkte lägga upp mina absoluta favoriter med Pentatonix. I andra låten är även bästa Lindsey Stirling med och spelar fiol. Väldigt, väldigt bra. 
Kolla här: