Vi provar en gång till...

God morgon! 

Nu har jag vart dålig på att skriva igen. Det har sina förklaringar, men det är inget jag tänker skriva om just nu. 

Förra veckan hade Alice sportlov, men den här veckan är hon tillbaka på förskolan igen. Nu börjar hon tycka om att åka dit mer igen, det är skönt. Det är ju så jobbigt att länna henne när hon inte riktigt vill... Igår sa hon dock "nej mamma, behöver dig här". Då ville jag bara stanna kvar en stund egentligen. Jag har fått en känsla av att det är i ateljén hon inte vill bli lämnad, för det är då dom ska vara i ateljén som hon inte vill att jag ska gå. Men det kan ju även bara vara ett sammanträffande... 

Dom har haft jätteäckliga foton på riktiga spindlar där inne, hoppas det inte beror på det. Och hoppas verkligen att jag inte har skrämt upp henne i så fall! Jag har alltid försökt vara lugn om jag ser en spindel och barnen är i närheten. Men jag är så otroligt rädd för spindlar så ni kan inte ens föreställa er, så ibland går det inte att vara lugn. Typ som i somras när en decimeter-stor (ja, med benen inräknat såklart, annars vore jag nog död nu) spindel kom krypande bredvid mig på altanen...

Men nog om spindlar nu innan det börjar klia för mycket på mig. 
Idag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på, vi får väl se om vi kan hitta på något kul. Funderar på att åka till min mormor och morfar i alla fall, om dom är hemma.
Vi får se! 

Nu ska jag i alla fall plocka fram frukost till mina småttingar som just nu busar för fullt med varann här på vardagsrumsgolvet. Det är så kul att dom börjat leka ihop. Så sött så! 

Det här med ett inlägg om dagen...

Det har inte gått så bra att få upp ett inlägg Om dagen dom senaste veckorna. Haha! Men så kan det vara med sjuka barn och allt. 
Men nu är dom ju friska, och förhoppningsvis håller dom sig friska länge nu också, så nu har jag inget att skylla på ;) 

Igår fick Alice äntligen komma tillbaka till förskolan, efter nästan tre veckor hemma... Hon var glad och ville dit på morgonen, men när vi kom fram ville hon inte riktigt gå iväg och leka där ute på gården. Hon är så rädd för att gå när det är halt, så det var därför. Men en pedagog tog henne i handen och så tog dom en promenad på gården, så gick det bra! 
Idag lämnades hon inne, men hon ville inte riktigt att jag skulle gå. Bata kramades och ville inte göra det kompisarna gjorde. Men samma pedagog som hjälpte henne igår tog henne i knät så hon fick "tina upp" lite ;) 
Förhoppningsvis går det bra nu i alla fall, det märks väl när jag hämtar henne sen. Hon har väl vart hemma för mycket nu, så hon har inte riktigt kommit in i rutinerna på förskolan igen antar jag? 
Det blir nog bättre snart, får vi hoppas. För trivas verkar hon göra i alla fall :) 

När jag hade lämnat Alice åkte jag hem. Sen kom grannen Evelina över med sin lilla nästan-3månaders bebis. Alltså, hur stor blev inte Lucas när man såg henne?! Han blev ju stora pojken nu ju, haha. Inte länge sen han var så liten <3 

Hon fick i alla fall kolla igenom lite kläder som Alice vuxit ur (för en sådär tre år sen ungefär, haha!). Och lite fick hon allt med sig hem! 

Nu sitter jag i soffan med lilla...eh, jag menar stora Lucas i famnen. Han somnade så gosigt hos mig för en stund sen. 
Nu måste jag dock lägga ner honom i sängen, för jag har jobb klockan ett så jag måste ju åka snart. 



När Alice föddes...

Jag har ju aldrig lagt upp någon förlossningsberättelse här på bloggen. Dom har liksom aldrig blivit riktigt klara, och så har jag inte haft journalerna hemma, och skulle jag skriva något så ville jag att allt skulle komma med och att allt blev rätt.
Men nu är det några stycken som har bett om att få läsa mina förlossningsberättelser, så jag tänkte jag lägger upp dom här, det är säkert fler som tycker sånt är roligt att läsa. Jag tycker det är jättekul att läsa om andras upplevelser i alla fall. Och så hittade jag dessutom en sida där man kan hitta journalerna på internet också - jättebra ju!
 
Nu är tyvärr bara Alices helt klar, så ni får vänta lite till på Lucas. Men det kan ju bli lite jobbigt att läsa två på en gång ändå så ;) 
 
 
Så... Här kommer den:

Fyra dagar över tiden föddes äntligen vårt första barn. En liten flicka som fick namnet Alice.

Jag var ganska less även fast det bara var fyra dagar efter BF. Men någon timme efter att jag vaknade den morgonen så började något kännas i ryggen. Det kom med ungefär 10 minuters mellanrum, men det gjorde inte speciellt ont. Och så var det i några timmar.

Efter lunch, vid 12:30, förstod jag att det var värkar på riktigt. Det gjorde väldigt ont i både rygg och mage. Ringde hem Jimmy som var och jobbade. Ringde även mamma. Jimmy kom hem och en stund efter kom även mamma hem till oss. Mamma såg direkt på mig att värkarna gjorde riktigt ont och jag började klocka dom med en app på telefonen. Nu var det ungefär 3 stycken på 10 minuter.

Strax efter 14 ringde vi förlossningen. Jimmy ringde, men dom ville prata med mig ändå. Lagom kul när man knappt kan prata. Dom var tveksamma och visste inte riktigt om jag skulle komma in, så dom sa att jag skulle åka in när jag kände att jag inte klarade av värkarna själv hemma.

Väntade någon timme till, men längre än så kunde jag bara inte vänta. Värkarna gjorde riktigt ont och jag ville bara åka in. Så vi lämnade nyckel till lägenheten till mamma så hon kunde ta hand om katterna om vi skulle bli kvar där länge. Sen åkte vi.

16:15 skrevs jag in. Endast 3cm öppen.
I väntan på ett rum fick jag ta ett bad. Jag hade väl ro att ligga i badet i max fem minuter tror jag, och när jag klev ur badkaret gick vattnet. Poff! Vi ropade på sköterskan som kom snabbt och ledde oss till vårt rum.

Det hände inte så mycket på någon timme. Jag hade regelbundna värkar, dom kom även väldigt tätt. Fick testa lustgasen, som jag blev helt kär i.
Runt 18:30 började krystvärkarna komma. Barnmorskan trodde inte på mig, jag hade ju bara vart öppen 3cm när jag kom in. Inte kan krystvärkarna komma nu – bara två timmar senare?
Jo, tydligen kunde dom det. Men dom var väldigt korta. Så en kvart senare, 18:45, satte dom Syntocinondropp som skulle hjälpa krystvärkarna att få mer ”fart”. Men det har jag inget minne av över huvud taget, haha!

En hel halvtimme senare hade jag äntligen tillräckligt långa krystvärkar för att kunna få ut lilla Alice.

19:17 fick jag upp den där perfekta lilla flickan på mitt bröst. Då kan man ju inte låta bli att gråta en skvätt, faktiskt. Det är den mest underbara känslan som finns (trots att det första hon gjorde var att bajsa ner hela sig själv och hela min mage…haha).

Hon blev tvättad, jag tvättade av mig också, sen vägdes hon.
Hon var en liten tjej på 3060 gram och 48 centimeter.

Vi fick komma upp till BB någon gång innan midnatt. Och där fick vi stanna kvar ett dygn på grund av att hon även hade bajsat i fostervattnet, och då stannar man kvar för observation i ett dygn. Hon hade även lite förhöjt bilirubinvärde, så det skulle också kollas. 

Men kvällen den 16 augusti fick vi åka hem när vi bad om det. Vi hade inte ro att ligga kvar där ännu en natt till, vi ville ju hem med vår lilla tjej - hem och bli den lilla familj vi väntat på.
Så dom skrev ut oss och vi fick en tid till BB på väg morgonen därpå, där kollades bilirubinet ännu en gång, men värdena hade sjunkit så vi fick åka hem.

Hon helammades i två månader, därefter gav vi tillägg i en månad för att hon inte gick upp i vikt som hon skulle. Men sen gick vi helt över till ersättning. Då ordnade det upp sig med vikten!
Tråkigt att inte amningen funkade, men så kan det ju tyvärr vara. Hon hade väldigt kort tungband (?), så hon fick inte tag så hon kunde snutta ordentligt. Därför kunde hon inte ammas.

Ja… Så gick det till när Alice föddes. Det gick lagom snabbt, tycker jag. Det gick inte för snabbt, men det tog inte så lång tid som man har hört att det tar för många. Från att jag ringde förlossningen tills Alice föddes tog det cirka fem timmar. Alldeles lagom om ni frågar mig!


Ungefär en timme gammal                                   Precis när vi kommit upp till BB

 
Äntligen hemma                                                   Två veckor gammal